Om gotlandsrusset

Gotlandsrusset är Sveriges äldsta inhemska hästras och dess historia sträcker sig så långt som 15000 år tillbaka, med andra ord är gotlandsrusset Sveriges äldsta inhemska hästras. Den härstammar från tarpan som var en av urhästraserna och som är stamfader till många hästraser idag. Gotlandsrusset kallas även för Skogsbagge eller Bagge.
Hästen var redan under brons- och järnåldern vanlig som husdjur. En del slaktades för köttets skull medan andra fick leva som gårdsdjur.
Ända fram till 1800- talets början fanns det gott om russ på Gotland som gick fritt utan stängsel i de stora skogarna på inlandet.
Många russ hade fångats av bönderna och de användes för olika körarbeten inom jordbruket. Bönderna hade även en hjord utegångshästar som de kunde hämta sig en ny unghäst ifrån när de behövde.

Russantalet minskade drastiskt i mitten av 1800- talet och den största anledningen var förmodligen att laga skifte genomfördes. Laga skifte innebar att mer mark och skog styckades och odlades upp.
De vilda russen hade innan laga skiftet haft tillräckligt med bete och några stängsel hade inte behövts. När större delar av skog och mark styckades upp och blev till åkrar började bönderna betrakta russen som skadedjur eftersom hästarna trampade ner deras sådda fält.
Det blev allt hårdare tider för russen och antalet russ på Gotland var då ca 11500. På 1870- talet såldes runt 2000 hästar därifrån och under 1880-talet såldes 100-200 russ en del år.
Många av hästarna såldes till England, Tyskland och Belgien där de användes i kolgruvor.
Många blev oroliga för att rasen skulle dö ut och därför bestämde sig Hushållningssällskapet för att belöna en del russägare med pris på 20-30 kr.
Detta upphörde dock efter fem år då husdjurspremieringar blev vanligare, eftersom man tyckte att de inte behövdes längre.

På 1800- talet startades några stuterier på Gotland, t.ex. ett på Klintebys som ägdes av godsägare Willy Whöler. Han hade en hingst som hette Khediven, 144 cm i mankhöjd och forellskimmel och som fick nummer ett i stamboken.
En annan stuteriägare var E. P. Elfner i Visby och han hade en hingst som var en korsning mellan en syrisk ponnyhingst och ett russto och han hette Olle 2.
Elfner fick många pris för sina russ som ofta var småväxta.
Han flyttade sedan till Norrland och tog med sig en del av hästarna och resten stannade kvar på Gotland.

En mycket duktig hästkännare, en av Sveriges främsta, C G Wrangel var intresserad av gotlandsruss och blev ordförande i Gotlands hästpremieringsnämd 1898. Han ville exportera dessa hästar till länder med andra ändamål än till gruvor, därför var han väldigt angelägen om att avla bort de exteriöra felen hos russet och få en prydlig vacker ponny.

Utvalda hingstar av bl. a raserna exmoor, dartmoor och welsh togs in i aveln. dels för att dessa raser var mer ädla och harmoniska än russet, men också för att de hade levt under samma hårda levnadsvillkor som russet. Det skulle nu även föras stambok över alla renrasiga russ.

Det bildades många och stora stuterier på Gotland under 1900- talet, men många fick tyvärr lägga ner p.g.a. ekonomiska skäl eftersom intresset av russaveln inte var lika stort hela tiden.

Vid ett tillfälle fanns det bara ca 150 russ kvar på Gotland och då såg framtiden väldigt dyster ut för russen.
1910 bildades Gotlands Russavelsförening på initiativ av kapten Beselin. Några lantbrukare i Gerum och Lojsta socknar gick tillsammans med Gotlands Läns Hushållningssällskap ihop och inhägnade ett stort område på Lojsta hed där medlemmarna kunde ha sina russ fritt gående. Det är sedan dess den avel som finns idag på Lojsta hed började.

Trots alla insatser fortsatte russtammen ändå att minska och 1930 var rasen utrotningshotad. Det fanns då bara 30 ston kvar på Gotland.
Många personer började arbeta enträget med att få upp stammen igen och tre personer som har betytt mycket för russtammen var agronomen Bengt Ljunggren och makarna Fanny och Gustaf Sjöberg.

Russtammen ökade dock igen då intresset för ponnysporter ökade i början av 50-talet.
Man hade då problem med inavel och för att få in nytt blod i stammen så köpte Hushållningssällskapet in welshhingsten Revel General och welsh mountainhingsten Criban Daniel.

Gotlandsrusset är idag Sveriges vanligaste ponnyras och det finns cirka 8000 russ i hela landet. Sedan1984 är gotlandsrusset en av de inhemska husdjursraser som skall skyddas från utrotning av Statens Genbanksnämnd.

Mankhöjd: Varierar mellan 115 och 130 cm, men idealet är mellan 123 och 126 cm.
Färger: Brun, fux, svart, isabell, bork, ventralskäck och tigrerad.
Huvud: Proportionerligt, torrt huvud med bred panna, rak nosrygg och vaken blick.
Hals: Smidig väl ansatt hals, lagom lång till storleken med rak struprand. Äldre hingstar kan tillåtas ha en något kraftigare hals.
Bål: Lång välliggande bog, gott bröstdjup, utvecklad manke med gott sadelläge. Lagom lång stark rygg. Starkt njurparti, väl sluten bål. Korsets längd väl dimensionerat med räta vinklar. Korta kors ej önskvärda.
Ben: Framben godtagbart korrekta, torra med väl markerade framknä, starka inskeningar, korta starka skenor. Bakben godtagbart korrekta, torra med väl musklad skank, lagom vinklade, starkt inskenade hasar. Välformade hovar med god hornkvalité.
Rörelser: Energiska, taktmässiga, bogfria, elastiska och vägvinnande.

Russavelns målsättning skall vara att producera en lättfödd, konstitutionell stark barn- familjehäst med gott lynne och med bred användbarhet inom trav, dressyr, hoppning och körning. Hos avelsdjuren skall dessutom en god fertilitet eftersträvas.

Lojsta hed är ett 650 tunnland stort område på södra Gotland där russet lever i frihet året om. Området är uppdelat i vinterhagen, sommarhagen och hösthagen där russen föds, lever och dör som den alltid har gjort.
Hjorden består av 50-70 djur beroende på om hingsten är med och om stona har föl vid sidan.

Under vinterhalvåret får de hö varannan dag och kraftfoder under fölningstiden av tillsyningsmannen Börje Johansson och samarbetsföreningens medlemmar. I maj och december driver man ihop alla russen för att verka deras hovar. I vinterhagen går russen till i juni, då de går över till sommarhagen. Då släpps även hingsten ut bland dem och han får gå där till i september. Varje år i slutet av juli hålls det russpremiering vid Gerums Korsgata. Hästarna drivs ihop i fållor tidigt på morgonen och ställs familjevis.
Efter premieringen släpps russen ut i hösthagen som är den största hagen av de tre hagarna. Där får de gå ostörda fram till oktober-november då de drivs ihop igen för att skilja fölen från sina mammor. De resterande hästarna flyttas sedan över till vinterhagen igen.

Källor: Gotlandsrusset av Eva Eternell Hagen och Föreningen Gotlandsruss